Välkommen till
Hummelholms naturreservat!
Öre älv
Älven är en av de stora skogsälvarna. Den rinner upp på
Stöttingfjället, som är en höglänt myr- och granskogsklädd
bergkullslätt mellan Lycksele och Vilhelmina. Älvdalen är långt
in i Lappland uppfylld av mäktiga sedimentsavlagringar. Dessa har älven
sedan skurit sig ner i, allteftersom den i takt med landhöjningen stigit
ur havet. Utmed älven finns därför ibland 50 – 60
m höga
älvterasser och nipor. Allra mest känd är nog Öre älv
där sina ståtliga meanderlopp som är bland de bäst ut-bildade
i hela Norden.
Ängesbruk
Utmed älvens nedre lopp på meandernäs och holmar och i delar
av terasslandska-pets raviner och branta backar fanns tidigare ett omfattande
ängesbruk som levde kvar till in på 1950-1960-talen. Idag sköts
ängarna av Hummelholms kulturförening med stöd från Länsstyrelsen
Hummelholms ängar
Hummelholms ängar har ett trädskikt av gråal och hägg.
En del av häggarna är av imponerande storlek. Buskskikt saknas även
om det finns en del buskar av röda vinbär. Ängarna är
blomrika och frodiga. På försommaren blommar rödblära
och åkerbär
och på eftersommaren fibblor, gullris, renfana och älvsallat.
Våröversvämning
och isgång
Vårfloden i Öre älv varierar mycket år från år.
Vissa år kan ängarna helt stå under vatten vid vårflod.
Isgången i Öre älv är ofta kraftig. Vissa år kan
ismassor vräkas ut över ängarna och pressa omkull träd och
buskar. Slam och sand lagras då över marken som också kan rivas
upp av isen. Efter en sådan vår kan det vara svårt att slå
ängarna på något år.
Blå älvsallat
och mandelpil
Älvtoltan gynnas av att sand och slam lagras över marken. Redan samma
år blommar den rikligt på sådana platser. I ett slutet växttäckt
däremot för den en tynande tillvaro. Slammet gödslar också
ängarna och förnyar växttäcket.
Mandelpilen koloniserar älvnäsen allteftersom de pålagras av
sand och jord. Den finns sedan kvar i lövsnåren tills den enskilda
individen dör.
Material hämtat från broschyr med text och bild av Per-Erik Persson
Redigering: Tomas Andersson